Forum
| Västra Sidan Forum :: Forum :: Västra Sidans Forum :: Ovidkommande |
|
<< Föregående tråd | Nästa tråd >> |
| Din första match | ||
| Gå till sidan >> | |
|
Moderatorer: Brukarn
|
| Författare | Post | ||
| Brukarn |
|
||
Brukarn   Registrerad medlem #3
Registrerad: Tue Oct 17 2006, 12:31inlägg: 6834 |
Inspirerad av en segerrusig diskussion på Hotell Hörnan igår kväll vore det intressant att höra när folk i Västa hittade till Sirius och till Västra Sidan. Bred gärna på med nostalgi, minnen och anekdoter! Bandy: Eftersom jag var kompis med Matte Lindgren och Henrik Magnusson i Sirius gyllene 77-generation så gick hela kompisgänget på finalerna mot Vetlanda och VSK, typ 94 och 95 var nog åren. 1996 hade Lindgren avancerat till a-laget, och detsamma gjorde jag. Den första matchen jag såg var mot Huddinge, Sirius vann väl med typ 18-1 och Lövet gjorde minst 10 mål. 1997 bildade vi sedan VIP Västra, och några matcher in på säsongen anslöt en viss RRR och bjöd på pepparkakor. Fotboll: Inspirerad av VM-94 började jag följa det lokala laget 1995. Min första match var mot BP, en 0-0-match som beskrevs i UNT som en av de sämsta som spelats på Studenternas någonsin. Det dröjde dock till uppflyttningen 1997 innan jag började känna för Sirius och inte bara för fotboll i allmänhet. 96 minns jag faktiskt att jag höll på Brage när de besökte Studan, skamligt nog. ...och om jag någon klar vinternatt visar er Sirius i min tub skall den blända edra ögon och er själ. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Hornby |
|
||
|
Registrerad medlem #10
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 11:28inlägg: 3239 |
Fotboll: Farsan tog med mig till studan första gången 1971. Det var derby mot Vesta i gamla div 2 och jag vill minnas att Sirius vann med 2-0. Jag var sedan en flitig besökare på studan under resten av 70-talet, men när man åkte ur tvåan -79 så dalade mitt intresse och jag hade en riktig dip under 80-talet. Minns jag rätt så var jag bara på 1 match under hela denna relativt mörka Siriusperiod. När man gick upp till ettan -91 så beslöt jag mig för att det var dags för en comeback och sedan dess är jag fast. Some people think football is a matter of life and death. I assure you, it's much more serious than that. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| URTR |
|
||
 Registrerad medlem #95
Registrerad: Wed Nov 22 2006, 15:31inlägg: 75 |
Fotboll: 1967 eller 1968 med farsan som inte alls var intresserad av fotboll. Trolig match Sirius-Eskilstuna. Troligt resultat 3-1. Jag trodde att man fick poäng i tabellen för varje mål man gjorde. -70 talet är min enda starka sida. Precis som Hornby så kom det en redig dip under -80 talet som nog sträckte sig fram ända fram till 1995. Sedan började det dyka upp västringar vilket förvånade mig eftersom det tidigare ansetts lite "fult" att hålla på Sirius (i varje fall i fotboll). Jag undrade helt enkelt hur deras intresse uppståt för de blåsvarta (vita). Bandy: Minnet sviktar men såg i varje fall matchen mellan Sirius-Katrineholm 1970 som tyvärr avbröts av dimman från reningsverket. Domaren var ändå just och matchen sattes igång flera gånger för att ånyo avbrytas. Kom inte hem förrän vid kanske 23.45 och morsan var jätteorolig. Sirius ledde med 3-1 och fick sen stryk med 8-1 i omspelet. Vad det gäller bandy har jag nog aldrig haft någon dip men det beror troligen på lagets relativt sett framgångsrika framfart.
Nostalgi och kalla vintrar på västra sidan |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| RRR |
|
||
 Registrerad medlem #41
Registrerad: Sun Oct 22 2006, 15:22inlägg: 6994 |
Kommer inte ihåg året men matchen var mot Edsbyn hemma på Studan.
Jag har ett hjärta som slår... tålmodigt år efter år |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Tobbe |
|
||
 Registrerad medlem #2
Registrerad: Thu Oct 12 2006, 22:17inlägg: 1139 |
RRR//Mina föräldrar påstår att Sirius QPR på Studan, stämmer det? Jag var tydligen där, minns dock inte vilket år. | ||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Erlingmark |
|
||
 Registrerad medlem #11
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 11:59inlägg: 3646 |
Året var 1983 vill jag minnas. Alla lågstadieelever (säkert övriga i grundskolan också) i Uppsala fick ett kort kallat "Fräscha Uppsala" som gav gratis inträde till typ all sport i stan om man lovade att inte klottra. Då började jag gå på Sirius eftersom jag samma år började spela fotboll i Sirius. Så första matchen, både fotboll och bandy, var 1983 men jag kommer dessvärre inte ihåg vilka som möttes - det enda som spelade nån roll var ju Sirius!
Med kniven mot strupen sedan 1907 |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| RRR |
|
||
|
Registrerad medlem #41
Registrerad: Sun Oct 22 2006, 15:22inlägg: 6994 |
Ja jag vet att QPR var där men det var inte jag.... 
Jag har ett hjärta som slår... tålmodigt år efter år |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Tobbe |
|
||
|
Registrerad medlem #2
Registrerad: Thu Oct 12 2006, 22:17inlägg: 1139 |
Skoj, då såg man alltså sin första match 1983. Det var tusan. Var även på Enavallen och såg ESK eller om det var "Upplands best of" möta Aston Villa, jag minns att Tony Daley spelade i VIlla då, men inte vilket år. [ Redigerat Sun Feb 24 2008, 17:12 ] |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| olle |
|
||
  Registrerad medlem #35
Registrerad: Fri Oct 20 2006, 10:15inlägg: 479 |
Kommer inte ihåg vilken som va den första matchen i varken fotboll eller bandy. På avdelningen konstigt motstånd kommer jag dock ihåg att jag såg Sirius-Landslaget i bandy. År någon? Antar att det kan ha varit någon gång i början på nittiotalet. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| RRR |
|
||
|
Registrerad medlem #41
Registrerad: Sun Oct 22 2006, 15:22inlägg: 6994 |
Kylan stod i landslaget
Jag har ett hjärta som slår... tålmodigt år efter år |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| garligur |
|
||
 Registrerad medlem #19
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 13:34inlägg: 3450 |
Ghaa vad åren går. Bandyn startade 72-73, när morfar tog med mig på en tvåsiffrig seger mot UNIK. Därefter kvalförlust mot Tranås samma säsong. Följde upp med första bortamatchen i premiären i allsvenskan mot AIK -73. Om nu inte bandymatchen mot UNIK var på bortaplan fast hemma... nåja... När brände du en bandyhall senast? |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Pinnen |
|
||
 Registrerad medlem #58
Registrerad: Wed Oct 25 2006, 16:41inlägg: 245 |
Första matchen var Unik - Sirius på Valsätra. 87 borde det ha varit. Spelade och höll på nog tyvärr på Unik i den matchen, men bytte lag både som spelare och supporter efter den säsongen. | ||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| URTR |
|
||
|
Registrerad medlem #95
Registrerad: Wed Nov 22 2006, 15:31inlägg: 75 |
Lite skön nostalgiläsning kommer här för de intresserade. Ingenting går upp mot gamla Skåne - Siw Malmkvist (1968) Det är studentrevoltens år, 1968. Kårhusockupationer och slagsmål mellan skäggiga studenter och poliser med sablar. Men allt det där är ointressant. För mig är det bara en sak som gäller; IK Sirius. I kvalet. Till Allsvenskan. ...Högsta serien. ....Fotbollens finrum. Om allt går vägen hamnar vi i där nästa säsong. Sirius, som nyss harvade i division 3 Östra Svealand. Innan man värvade halva Djurgården och lite till. Men det där med finanser och spelarköp är jag inte medveten om, eller ens intresserad av. Jag är bara nio år och Siriusfanatiker. Jag lever, andas och är Sirius. Jag - som går till skolan i mina Addidas Brasil och nedhasade fotbollstrumpor och sover i en hemmasydd Siriuströja – är inte medveten om det faktum att vi i Uppsala har vår egen Percy Nilsson. En man som är beredd att offra hela sin förmögenhet för att få se Allsvensk fotboll på Studenternas. Jag är också lyckligt ovetande om att resten av riket ser ner på oss och hoppas att det ska gå åt helvete för främlingslegionen. (Politisk korrekthet – som vedertaget begrepp- fanns förmodligen inte vid den här tiden, men det gjorde inte Sirius värvningshysteri mindre ifrågasatt och avskydd av resten av fotbollssverige, så man kan nog lugnt påstå att Sirius inte var speciellt PK.) Sirius, i de snövita dräkterna med kornblåa siffror och det extremt vackra klubbmärket, den gula stjärnan, på bröstet ( synd bara att klubbmärket är så förtvivlat svårt att rita av. I alla fall så att det blir snyggt. Mitt eget exemplar är inte vidare lyckat, men mamma har i alla fall sytt fast det på pyjamasen). Dräkterna är så snygga, som Leeds United. Blåsvart är också snyggt, men det är reservstället och kanske är det så att de randiga blåsvarta tröjorna blir lite för mycket. För mycket med tanke på att Sirius i blå-svart, som redan har öknamnet ”Djurgården B”, då spelar i tröjor som påminner om det ”riktiga” Djurgården. Kan det vara förklaringen till den helvita dressen? Hursomhelst. Det är helvitt som gäller kvalets år 1968. Sirius, där pappa sitter med i valberedningen och det spelar en viss roll eftersom det ger mig den stora förmånen att gratis se alla hemmamatcher. Jag glider in på Förköp/Frikort med mitt inplastade VIP-kort ( som iofs är utställt på farsan, men gubben i vändkorset är snäll och bryr sig inte) och väntar sen på mina kompisar som köper biljett i Student/ungdom/pensionärs luckan och där är det alltid är lång kö. Förväntningarna är enorma, vi har fullkomligt massakrerat allt motstånd i division 2 Svealand( trots att vi mött ex-allsvenska Hammarby med Rolf ”Kocken” Andersson och Tom Thuresson, klassiska Degerfors och Brage) och nu är det dags för första kvalmatchen. Sirius och Landskrona räknas som favoriter, Jönköping och Sandviken lär inte ha någon chans. Det säger alla experter, det säger man på TV och tänka att nästa år kanske vi får se Sirius på Sportspegeln! Hur overkligt är det? Snabbguide till Sirius -68: Rolf Marinius från Helsingborg är målvakt och praktikant på samma kontor som farsan. ”Mycket lovande”, står det i Brunnhagens Fotboll från samma år. ”Har utvecklingsmöjligheter.” Roffe är min idol, eftersom han jobbar med farsan och en gång – helt oannonserat - dök upp på mitt födelsedagskalas. Jag fick en fotbollströja och alla kompisar stod i tyst givakt i hallen. Det blev en snackis i fjorton dag på skolan: ”Roffe Marinius var på Freddans kalas!” Helt otroligt! I backlinjen finns eleganten Håkan Magnusson. Publikfavorit som i nästan varje match kör sin specialare där han från sin högerkant (i defensivt läge) låtsas fegspela hem till Roffe varvid den attackerande anfallaren instinktivt sneddar inåt banan för att skära av passningsvägen. Men det är då den kommer. Finten. Vi på läktaren vet. Alla vet utom den korkade motståndarforwarden som inte fattar någonting. Håkan stegar över bollen och klackar den istället bakåt snurrar runt - på en femöring, (förstås) och vänder spelet. Blixtsnabbt. Anfallaren står som ett fån och börjar så sakteliga jogga hemåt. Med böjdnacke. Förnedrad. Vi jublar. Alla på läktaren vet att klack-finten kommer, för eller senare. Håkan är kung. Lång, släntrig och med en teknik värdig en position långt upp i fältet. För så är det i min värld. Backar är kass och centern är bäst. På fotboll, alltså. Man placeras efter sin skicklighet och tjockast står. Fast Roffe är inte tjock, så det måste bero på något annat att han måste stå i mål. Jag fattar inte det där riktigt… Morgan Hedlund är center. Skjuter stenhårt. – Skjut, Morgan , skriker publiken så fort han får bollen. Morgan är stor och tunnhårig, ser ut som en gubbe. Det gör inte Peppe Ahlund. Han är avbytare, trollgubbe och en sån som man hoppas på då vi ligger under och det bara är en kvart kvar och han kommer in istället för Uffe eller någon annan i kedjan. Han är bra, men snubblar mycket. Trollar bort sig själv liksom. Tommy Stenborg på mittfältet tillhör också det unga gänget.. men sen är det idel gamlingar. Tjalle och Furan är äldst. Spelar längst bak och går under namnet ” Tjallevallen”. Rutinerade gubbar som spelat i landslaget och i Djurgården. Leffe är annorlunda. Leffe är fotbollspelaren personifierad. Den bäste vi någonsin haft. Vår egen Roy Race, en tänkande August, en klok gubbe, ett spelgeni, klok pudel, en strateg, vad ni vill. Leif ”Chappe”Eriksson som till och med går på universitetet! Farsan tycker att Leffe är en bra förebild för oss grabbar (och kanske särskilt för mig) – Lär av Leffe. Titta så bra han är och han har ändå tid att gå i skolan och utbilda sig.Bra i fotboll och så smart! Länken mellan Uppsala Östra och skånkarna. Fast det var det ingen som fattade då. I varje fall inte jag. I ytterkanterna av detta magiska lag finns också en äkta italienare. En mörk, lockig kille med håriga ben som var en jävel på att jongla med bollen. Det kunde man se vid uppvärmningarna. En teknisk fan. Att han var en riktig italienare ingav givetvis vissa förhoppningar. Han måste ju bara vara bra! Men vår italienare kom aldrig någonstans i matchspel. Inte ens mot riktiga sopgäng som Åshammar. – Ytisen är me bara för att han är ihop med Åmål Perssons dotter, muttrade kepsgubbarna på läktaren. – Annars skulle han fan inte platsa”. Säger samma gubbar i kör. Varje gång han ska in är det samma gnäll. Vänsteryttern heter Hasse Alftberg, en allsvensk bandyspelare som ränner som en liten iller på kanten. I kedjan finns också Uffe Wahlkvist. Tror han var tolfte man ? En helt OK spelare. Men ingen av de tuffare. Han var habil, lite anonym och aldrig den man ville vara när vi delade upp för match hemma på gräsplan vid parkeringen. Hasse Nilsson, mittfältare och lagkapten som spelat både i Djurgården och i landslaget får jag inte glömma. Flintis och säkert 30 år gammal, men djävligt bra ändå. I förvaret spelade också Perra Hansson, född och uppvuxen i stan och något vid denna tid så ovanligt som en egen produkt. Han sprang dock för konstigt för att jag skulle riktigt skulle gilla honom. Han hade en märklig löpstil, lite bakåtlutad, ungefär som Michael Johnson. Detta var Sirius, mitt allt, och vi skulle kvala till Allsvenskan. Vid en här tiden var min musiksmak ganska begränsad och inte särskilt definierad. Jag gillade Sven Ingvars, The Beatles och en del svenska popgrupper som jag visserligen inte visste namnet på, men som jag sett på bild i Bildjournalen, och hört på flexiskivor hos någon kompis. Pop spelades aldrig på radion och i vår familj fanns ingen grammofon. Men Svensktoppen fanns förstås och där gällde det att se till att Sven Ingvars låg före töntarna Sten & Stanley. Det var lite som fotboll faktiskt. På radion vevades det mest riktigt gammal musik som Ivan Renliden, Bröderna Jularbo och Sigge Fürsth. Vi hade en röd Luxor transistor som ständigt stod på i köket, men det var ingenting jag brydde mig om, det spelades som sagt aldrig någonting som kunde intressera en nioåring som älskade fotboll, Buster och Brunnhagens Idrottsböcker. Bryr sig, liksom… Men det var innan Siw Malmqvist och hennes ”Ingenting går upp mot gamla Skåne” ”Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landskrona där är det toppen , tycker jag. Minns inte när eller var jag hörde den första gången, men ju närmare matchen vi kom desto oftare pumpades denna vedervärdiga hymn ut i etern. Toppen..i Landskrona ? Tycker jag… Landskrona? Varje gång låten spelades skrek jag inombords: I Landskrona där är det BOTTEN tycker jag ! Om jag inte kunde stänga av förstås. Det var det bästa. Hemma i köket vred jag direkt av transistorn när låten kom på. Helt sonika. De onda andarna - som enligt mig levde i den där vedervärdiga landskronalåten- skulle fan inte få fäste. Inte om jag fick bestämma. För alla måste hjälpa till. Dra sitt strå till stacken. Egentligen borde låten förbjudas, åtminstone till efter kvalet. Det var ju inte riktigt fair-play med en sådan text i ett så betydelsefullt läge. Att de inte begrep det på radion? Det var allvarligt. Det var faktiskt fusk! ---------------- resten -och själva matchen- kommer så småningom Fredrik Hjelm K.Hjelm Förlag AB Bolandsgatan 10 751 44 Uppsala Tel:+46-18-127888 Fax:+46-18-135497, www.hjelms.se Nostalgi och kalla vintrar på västra sidan |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Hornby |
|
||
|
Registrerad medlem #10
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 11:28inlägg: 3239 |
Fantastiskt! Underbar läsning! Some people think football is a matter of life and death. I assure you, it's much more serious than that. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Farbror |
|
||
 Registrerad medlem #45
Registrerad: Mon Oct 23 2006, 09:44inlägg: 3157 |
Största tack! Härligt!
Gambling Wizard Grand Patzer |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Tifo |
|
||
|
Registrerad medlem #87
Registrerad: Wed Nov 01 2006, 21:44inlägg: 1521 |
Detta gjorde min dag! Högklassig läsning! Ser mycket fram emot fortsättningen! | ||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Joint |
|
||
 Registrerad medlem #46
Registrerad: Mon Oct 23 2006, 14:44inlägg: 13662 |
Trevlig läsning! Låter ungefär som när farsan (fast mindre slöddrigt), också född -59 berättar om Sirius.
Så länge stjärnan lyser!
|
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Aqualung |
|
||
 Registrerad medlem #315
Registrerad: Sat May 17 2008, 23:57inlägg: 38 |
Hemma: Någon av alla 0-1 förluster -69. (Göteborg?) Min far tog med sin ovetande 8,5 åring till Studenternas. Farskapet själv var med all sannolikhet ointresserad. Det skulle bara "göras något med grabben" Samma höst ansågs jag i alla fall mogen nog att ensam gå och se bl.a. 2-0 segrarna mot Norrköping och Åtvidaberg. Och den vidriga 0-1 förlusten mot Elfsborg i näst sista som säkrade deras kontrakt samtidigt som IKS teoretiskt åkte ur. Borta: Nyss nämde vuxen körde (säkert inte utan tjat) mig till premiären mot AIK 1973. Henrik Östlins 0-1 avnjöts från bortre kortsidan. Intresset dog bort-även för mig- nedflyttningsäsongen i slutet av 70-talet, den höstsäsong(?) som spelades på Österängen då Studenternas renoverades(?). Alla tiders favoritspelare: Hans Alftberg |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Nordelind_9 |
|
||
 Registrerad medlem #127
Registrerad: Mon Feb 12 2007, 13:35inlägg: 326 |
Tidig match på -90 talet. Troligtvis mot Dif eller Hammarby. Var så pass ung att jag inte kan säga att jag minns vilken match det var... Tyckte dock det var lite stort när jag fick Johan Tesséus autograf =) | ||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| URTR |
|
||
|
Registrerad medlem #95
Registrerad: Wed Nov 22 2006, 15:31inlägg: 75 |
Här kommer äntligen del 2 Ingenting går upp mot gamla Skåne, del 2 (It was 40 years ago today..) Den 13 oktober 1968, som förmodligen var en söndag, tog vi oss till Studan, farsan och jag. Den här dagen kunde man inte köra bil hela vägen fram.Vi fick parkera borta vid Svandammen och gå Flusterpromenaden fram. Redan där kändes det att det här minsann inte var en vanlig match. Även om begreppet ”serielunk” inte förekom i min värld, alla matcher ( självklart även träningsmatcher på någon - från snö friskottad - grusplan i mars, var lika viktiga och alltid ett nytt äventyr) så var detta annorlunda redan från start. Någon, förmodligen Signaltrupperna på S1, hade satt upp en flytande transportbro över ån i höjd med Ångkvarn. Besökare som parkerat på fel sida av ån (säkert skåningar) slapp alltså gå hela vägen ner till Islandbron för att ta sig över ån. För en nioåring siriusfantast innehöll en hemmamatch på Studan så oändligt mycket mer än bara fotboll. Vanligen kom jag till matchen med farsan, men eftersom han ville sitta på huvudläkatern med gubbarna så letade jag mig oftast bort till södra ståplatsläktaren ( under resultat-tavlan) där grabbarna från Salabackar brukade hänga. Om vi bara lyckades hålla vaktisarna på avstånd kunde vi hinna med en hel del. Vi var väldigt rädda för de blåklädda vaktmästarna. Speciellt en liten svartmuskig karl (han hade glödande ögon och luktade ofta brännvin) som alltid kom skenande så fort vi tog ett sväng in på löparbanan eller hoppade i stavhoppsgropen, och det gick hemska historier om större killlar som åkt fast för plankning och fått smörj av honom bakom vaktisarnas expedition. I halvtid kröp vi underläktarna och samlade tompavor, vi lyssnade till Fyll-Stenes långa, gråtmilda monologer om hustrun Viola,motorcykeln med sidovagn och hur arg hon skulle bli när han kom hem på fyllan. Vi skrattade och retades med honom. Efter matcherna samlades vi alltid utanför hemmalagets omklädningsrum. Min klasskompis Börje samlade liksom jag på autografer och vi hade en stenhård inbördes tävlan. Fick du ? Åh, Leffes ! Byta ,rå?... schysst ? Att stå utanför omklädmingsrummet när dörren öppnades och någon av spelarna kom ut, insvepta i ett duggregn av vattenånga, svett och linementdoft var magiskt. Att svepas in i den där dimman( jag kommer aldrig att glömma den underbara doften av linement och hur mycket jag tyckte om den!) var den perfekta avslutningen på varje hemmamatch. Spelarna var avspända och oftast glada, tände ciggar, skrev autografer och småsnackade med oss grabbar. Men ingenting av detta skulle ske den här dagen. Icke. Inne på arenan var det tvärfullt. 12. 4000 betalade åskådare! Publikrekord. Förstås. Det var omöjligt att ränna runt och farsan tog istället med mig upp på huvudläktaren. Det kändes trist, hade hellre stått med grabbarna borta i kurvan, men den här dagen var det omöjligt. Det fanns t o m extraläktare på löparbanorna och framför fattigläktaren. Människor överallt Av själva matchen minns jag inte mycket. Jag har läst mig till att Sirius dominerade stort, men lyckades- i vanlig ordning- inte gör mål. Matchen höll på att ta slut och många suckade säkert uppgivet.... Då Uffe Wahlqvist, ur ingen vinkel alls, tofflade in den där lyran som långsamt seglade över den utmärkte Hult i landskronamålet och "rasslade" sig ner i bortre burgavel. Den rasslade sig ner. Ingen strut alltså. Definitivt ingen mörsare. Den ramlade ner i ultra-rapid, nästan parallellt med burgaveln så att det rasslade så där fint i nätet. Nätrassel! Mål! Ni har säkert sett bilden på Wahlqvist strax efter det att han insett att bollen faktiskt gick in. Den är klassisk. Ett slitet ord, men den här bilden är den mest klassiska idrottsbilden i Uppsalas idrottshistoria. För mig. Uffe ser lika häpen ut som Anders Svensson gjorde efter frisparksmålet mot Argentina i VM 2002. Han är på väg ut på löparbanan ( undrar om han inte fick hoppa över något löjligt snöre som skulle fungera som avspärrning) han seglar fram, den framrusande Peppe Ahlund (som störtat mot andra stolpen) dunkar in bollen en extra gång - för säkerhets skull- och Sirius leder faktiskt med 1-0! Det är bara minuter kvar ,men jag kan inte minnas om det blev några dramatiska minuter. Sirius vann och det var en djälva tur att de inte bytte ut Uffe den här dagen. Jag vet inte om Uffe Wahlkvist någonsin fått en officiell hyllning för det där målet. Jag hoppas det. Han är sannerligen väl värd det. Hade detta ägt rum i England, USA eller Kanada , där man har vett att vårda sina idrottshjältar, så hade Uffe Wahlqvist fått stå staty på en vacker plats längst Flustretpromenaden eller åtminstone pryda en värdefull minnestallrik. Man hade skrivit sånger till hans ära. Men det här är Uppsala och Studenternas Idrottsplats, inte London eller New York. Inte White Heart Lane eller Maple Leafs Garden. När jag idag - fyrtio år senare - trängs med Uffe Wahlqvist ,vanliga dödliga och andra hjältar från förr ( vi står tätt , tätt i det lilla utrymmet invid huvudläktaren som kallas "VIP sektionen" för att få i oss en blaskig pilsner i plastmugg) blir det så uppenbart att det som var - och fortfarande är - så stort för mig förmodligen inte betyder speciellt mycket idag. Inte många bryr sig. Inte många känner igen Uffe. Det är bara nostalgi. Bara i mitt huvud. Och att nostalgi-filtret kan vara bedrägligt, det vet vi. Till och med något så tragiskt som alkoholism får ju konstigt nog något charmigt över sig när den kläs i sextiotalsdräkt. Men en fyllgubbe var givetvis lika tragisk då som nu. Och de spelades säkerligen inte bättre boll på Uffe Wahlqvists tid heller. Och spelarna var inte renhårigare eller sportsligare då än de är idag. Möjligen hade några av dem ett större Siriushjärta. Möjligen. Men vaktisarna var ilsknare och onyktrare, så det jämnar ut sig. Det var inte bättre förr.Det är bara nostalgi... Men. Hur det än ligger till så är jag säker på en sak. Jag hörde aldrig mer "Ingenting går upp mot gamla Skåne". Aldrig mer. Låten spelades aldrig mer och det är få - om ens någon- som minns den idag. Förmodligen var det en offensiv i scensatt av skåningarna i maskopi med SR som avbröts direkt efter förlusten på Studenternas. En konspiration. Nästan på regeringsnivå. "Wag The Dog", liksom. Låten var ju faktiskt bara B-sida till "Mamma är lik sin mamma". Bara en sån sak. En B-sida! Så ni förstår att det inte bara är jag som fantiserar. Jano A. ps. Sirius bortaslog sedan Sandviken( 1-3) och eftersom övriga lag tog poäng av varandra blev man redan då ( med två segrar ) klara för Allsvenskan tillsammans med Jönköping Södra. Jönköping som också är dagens ( 13 oktober, 2008) motståndare ! Allt hänger ihop. Nostalgi och kalla vintrar på västra sidan |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| dissteffe |
|
||
|
Registrerad medlem #206
Registrerad: Sun Jun 10 2007, 11:43inlägg: 5739 |
Underbart. Fick fan tårar i ögonen.
If we make it we can all sit back And laugh But I fear tomorrow I'll be crying |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| haze |
|
||
|
Registrerad medlem #14
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 12:14inlägg: 1769 |
Instämmer, underbar läsning
---------------------------------------- 1921 - 1922 - 1961 - 1966 - 1968 Alla till Studan! |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Farbror |
|
||
|
Registrerad medlem #45
Registrerad: Mon Oct 23 2006, 09:44inlägg: 3157 |
Ack, lysande! Vackert.
Gambling Wizard Grand Patzer |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Kalle |
|
||
 Registrerad medlem #80
Registrerad: Tue Oct 31 2006, 10:28inlägg: 118 |
Suveränt skrivet!
PS. För övrigt anser jag att Sirius bör vinna sin nästa match! DS. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| mathanba |
|
||
 Registrerad medlem #12
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 12:09inlägg: 334 |
Ja, fy fan vad bra! Tack för den läsupplevelsen! En liten hyllning till laget i den matchen och Uffe W åsåg jag i alla fall på Studan förra året. Det borde ha varit i matchen mot BoIS. Det var litet, men jag blev rörd. De stod uppradade i mittcirkeln och blev uppropade en efter en. Inte någon plakett eller staty som det sig bör, förstås, men det var fint. Ånyo, stort tack för en läsupplevelse utöver det vanliga! Grande e pesante |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Lone Wanderer |
|
||
 Registrerad medlem #339
Registrerad: Wed Oct 15 2008, 20:54inlägg: 3 |
Trist att skada trådet med alla dessa nostalgiska minnen då jag såg min första match på Studan, eh, i september ett år sen efter att nyligen ha flyttat till stan  Såg även en stor del av en bandymatch i vintras. Dock kan kan jag inte (ännu?) uppskatta vad är så fint med att åka skridskor efter en sån liten boll... (kan vara nyregisterad på forumet men är ingen troll )
[ Redigerat Thu Oct 16 2008, 16:56 ] |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Joint |
|
||
|
Registrerad medlem #46
Registrerad: Mon Oct 23 2006, 14:44inlägg: 13662 |
Välkommen till forumet, Västra Sidan, och Stundeternas, Lone Wanderer. Jag minns ärligt talat inte min första match. Jag var för liten då.
Så länge stjärnan lyser!
|
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Brukarn |
|
||
|
Brukarn Registrerad medlem #3
Registrerad: Tue Oct 17 2006, 12:31inlägg: 6834 |
Jag städade bokhyllan och hittade ett gammalt UNT-klipp, en artikel om Västra Sidan från 1999. Artikeln pryddes bl.a. med en bild på en liten Joint (7 år?) tillsammans med pappa. Se där vad en god uppfostran kan göra!
...och om jag någon klar vinternatt visar er Sirius i min tub skall den blända edra ögon och er själ. |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Joint |
|
||
|
Registrerad medlem #46
Registrerad: Mon Oct 23 2006, 14:44inlägg: 13662 |
Coolt. 
Så länge stjärnan lyser!
|
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| 70 |
|
||
 Registrerad medlem #29
Registrerad: Thu Oct 19 2006, 23:03inlägg: 1756 |
Var Joint en av de där småkillarna som gjorde maracas av gruss och petflaskor?
Born to lose
Tack, Moses! Tack, OP! |
||
| Tillbaka till toppen |
|
||
| Gå till sidan >> | |
Powered by e107 Forum System