Med anledning av att transferfönstrets stängning infaller vid midnatt och att vår trupp är spikad så tycker jag att diskussioner och spekulationer kring blåsvarta spelare, startelvor, spelsystem etc förtjänar en egen tråd.
Jag är på pappret i stort sett nöjd med årets trupp. De farhågor om en massflykt av spelare som uttrycktes efter degraderingen blev det inte så mycket med. Förlusterna som svider är naturligtvis Gurra och Shpetim. Shpetim må varit våran bäste målskytt förra säsongen men jag hyser tvivel om att hans motivation och attityd till spel i ettan hade varit den vi behöver för att ta oss tillbaka till Supetettan.
Tyngst är naturligtvis förlusten av Gurra, både spelmässigt och emotionellt. Ändå tror jag inte att det nödvändigtvis är odelat negativt för försvaret som helhet att han försvinner. De senaste åren har diskussionerna kring Sirius backlinje ofta handlat om Gurra, Gurra och Gurra samt vilka nödlösningar vi ska ställa bredvid Gurra. Att han försvinner tror jag kanske kan få andra spelare att ta större ansvar och höja sig ett snäpp. Tycker också att de rapporterna man fått om Fernbergs insatser under de inledande träningsmatcherna tyder lite på det.
Trots det är det, i mina ögon, inget snack om att försvaret är vår svagaste länk. Håller sig alla friska och inte käkar allt för många kort så är jag inte orolig. Hasiem tycker jag var en av de spelare som utvecklades mest under förra säsongen. Jag tvivlar inte på Bringans förmåga men jag tvivlar på att han kommer att spela 26 seriematcher den här säsongen. Samma sak med Blomman. Kvalitetsmässigt är han säkert en av seriens absolut bästa backar när han skakat av sig ringrosten. Men han lär knappast heller spela 26 matcher. Om han inte håller ser jag hellre att vi försöker spela in en annan mittback i startelvan för kontinuitetens skull. Vore olyckligt om Z eller någon annan tvingas "vikariera" för Blomman 21 matcher. Men jag håller tummarna för att herrarna Blomgren och Söderbring får vara någorlunda hela och friska den här säsongen. Jag hoppas även att någon försvarare kliver in rollen och "eldar på", driver och leder försvaret. Det är något vi har saknat och det var i mina ögon Haris viktigaste egenskap när han var här.
Mittfältet ser på pappret bra ut med division 1-mått mätt. Är alla hela och i form blir det ett angenämt problem att formera bästa mittfältet. Det finns kvalitet, bredd, variation och ett koppel av lojala och trogna blåsvarta spelare. Samt Eric Jernberg. Hoppas att han har funnit sig i situationen nu och är lika taggad som övriga spelare.
Anfallet känns kvalitativt sett bra men jag är lite osäker på om det räcker med tre renodlade anfallare. Spelar vi bara med en man på topp gör det väl förhoppningsvis det men jag ser som jag tidigare sagt gärna att vi generellt sett spelar med två anfallare på plan. Är lite rädd för en upprepning av förra årets kontinuerliga "handbolls-anfall" där det, ofta i brist på spelbara alternativ, duttas runt straffområdet istället för distinkta inlägg och djupledsbollar. Har stora förhoppningar på Sunday i år. Känns som det är läge för honom att blomma ut i norrettan.
Sen har vi ju naturligtvis målvaktsfrågan. Det angenämaste problemet. Har inte sett Bylle spela på åratal så jag har egentligen ingen relevant åsikt i frågan. Däremot har jag en del funderingar. Utan att ha sett Bylle sen han lämnade Sirius så utgår jag ifrån att han utvecklats rejält sen dess. Det jag tycker känns lite konstigt (och här det naturligtvis möjligt att jag gör en rejäl feltolkning) är att den allmänna åsikten om Richards kvalitet som målvakt automatiskt har devalverats i och med Bylles återkomst. Som jag upplever det har Richard setts som sann hjälte och frälsare under 1½ säsong med undantag av en lite blek period i inledningen av förra säsongen. Att behålla Richard har av många, inklusive mig, närmast setts som A och O för lagbygget. Men sen Bylle blev aktuell igen tycker jag mig se mer negativa kommentarer om RiRi. Den tolkningen bygger knappast på någon SIFO-mätning utan snarare ett "insupande" av den allmänna attityden av kommentarerna här, på Studanbloggen och till och med på UNT. Helt plötsligt känns det som att Richard gått från att vara en målvakt av hög Superettan-klass på gränsen till allsvensk klass till att vara en duglig målvakt som inte har en speciellt seriös attityd till sitt målvaktsspel och som oftare syns full på krogen än han ses göra bra fotbollsmatcher. Och min fråga som ovetande är: Ligger det någonting i det? Har Richard ändrat attityd och blivit en ny Hoch? Är Bylle den som skulle täppa igen bättre bakåt och styra upp försvaret bäst av de två? Eller vill folk att han ska stå för att han är "mer Sirius" än Richard? Är väl medveten om att det även finns personer som förespråkar Richard mellan stolparna och jag vill poängtera att jag som sagt inte själv sett tillräckligt av Bylle för att ens ha en åsikt i frågan. Men jag är nyfiken på vad resonemangen bygger på. Klart är i alla fall det är den bästa målvaktsbesättningen vi haft på mycket länge. Om inte någonsin. Och det är riktigt, riktigt bra. Känns inte som det är läge för nr 1 att göra en plattmatch om han vill hålla nr 2 bakom sig.
Ser fram emot den här säsongen. Även om jag naturligtvis hellre varit kvar i Superettan så känns det på sätt och vis nyttigt att ta ett steg tillbaka och omgruppera styrkorna för att sedan göra en ny attack. Hoppas, hoppas...
Jag är på pappret i stort sett nöjd med årets trupp. De farhågor om en massflykt av spelare som uttrycktes efter degraderingen blev det inte så mycket med. Förlusterna som svider är naturligtvis Gurra och Shpetim. Shpetim må varit våran bäste målskytt förra säsongen men jag hyser tvivel om att hans motivation och attityd till spel i ettan hade varit den vi behöver för att ta oss tillbaka till Supetettan.
Tyngst är naturligtvis förlusten av Gurra, både spelmässigt och emotionellt. Ändå tror jag inte att det nödvändigtvis är odelat negativt för försvaret som helhet att han försvinner. De senaste åren har diskussionerna kring Sirius backlinje ofta handlat om Gurra, Gurra och Gurra samt vilka nödlösningar vi ska ställa bredvid Gurra. Att han försvinner tror jag kanske kan få andra spelare att ta större ansvar och höja sig ett snäpp. Tycker också att de rapporterna man fått om Fernbergs insatser under de inledande träningsmatcherna tyder lite på det.
Trots det är det, i mina ögon, inget snack om att försvaret är vår svagaste länk. Håller sig alla friska och inte käkar allt för många kort så är jag inte orolig. Hasiem tycker jag var en av de spelare som utvecklades mest under förra säsongen. Jag tvivlar inte på Bringans förmåga men jag tvivlar på att han kommer att spela 26 seriematcher den här säsongen. Samma sak med Blomman. Kvalitetsmässigt är han säkert en av seriens absolut bästa backar när han skakat av sig ringrosten. Men han lär knappast heller spela 26 matcher. Om han inte håller ser jag hellre att vi försöker spela in en annan mittback i startelvan för kontinuitetens skull. Vore olyckligt om Z eller någon annan tvingas "vikariera" för Blomman 21 matcher. Men jag håller tummarna för att herrarna Blomgren och Söderbring får vara någorlunda hela och friska den här säsongen. Jag hoppas även att någon försvarare kliver in rollen och "eldar på", driver och leder försvaret. Det är något vi har saknat och det var i mina ögon Haris viktigaste egenskap när han var här.
Mittfältet ser på pappret bra ut med division 1-mått mätt. Är alla hela och i form blir det ett angenämt problem att formera bästa mittfältet. Det finns kvalitet, bredd, variation och ett koppel av lojala och trogna blåsvarta spelare. Samt Eric Jernberg. Hoppas att han har funnit sig i situationen nu och är lika taggad som övriga spelare.
Anfallet känns kvalitativt sett bra men jag är lite osäker på om det räcker med tre renodlade anfallare. Spelar vi bara med en man på topp gör det väl förhoppningsvis det men jag ser som jag tidigare sagt gärna att vi generellt sett spelar med två anfallare på plan. Är lite rädd för en upprepning av förra årets kontinuerliga "handbolls-anfall" där det, ofta i brist på spelbara alternativ, duttas runt straffområdet istället för distinkta inlägg och djupledsbollar. Har stora förhoppningar på Sunday i år. Känns som det är läge för honom att blomma ut i norrettan.
Sen har vi ju naturligtvis målvaktsfrågan. Det angenämaste problemet. Har inte sett Bylle spela på åratal så jag har egentligen ingen relevant åsikt i frågan. Däremot har jag en del funderingar. Utan att ha sett Bylle sen han lämnade Sirius så utgår jag ifrån att han utvecklats rejält sen dess. Det jag tycker känns lite konstigt (och här det naturligtvis möjligt att jag gör en rejäl feltolkning) är att den allmänna åsikten om Richards kvalitet som målvakt automatiskt har devalverats i och med Bylles återkomst. Som jag upplever det har Richard setts som sann hjälte och frälsare under 1½ säsong med undantag av en lite blek period i inledningen av förra säsongen. Att behålla Richard har av många, inklusive mig, närmast setts som A och O för lagbygget. Men sen Bylle blev aktuell igen tycker jag mig se mer negativa kommentarer om RiRi. Den tolkningen bygger knappast på någon SIFO-mätning utan snarare ett "insupande" av den allmänna attityden av kommentarerna här, på Studanbloggen och till och med på UNT. Helt plötsligt känns det som att Richard gått från att vara en målvakt av hög Superettan-klass på gränsen till allsvensk klass till att vara en duglig målvakt som inte har en speciellt seriös attityd till sitt målvaktsspel och som oftare syns full på krogen än han ses göra bra fotbollsmatcher. Och min fråga som ovetande är: Ligger det någonting i det? Har Richard ändrat attityd och blivit en ny Hoch? Är Bylle den som skulle täppa igen bättre bakåt och styra upp försvaret bäst av de två? Eller vill folk att han ska stå för att han är "mer Sirius" än Richard? Är väl medveten om att det även finns personer som förespråkar Richard mellan stolparna och jag vill poängtera att jag som sagt inte själv sett tillräckligt av Bylle för att ens ha en åsikt i frågan. Men jag är nyfiken på vad resonemangen bygger på. Klart är i alla fall det är den bästa målvaktsbesättningen vi haft på mycket länge. Om inte någonsin. Och det är riktigt, riktigt bra. Känns inte som det är läge för nr 1 att göra en plattmatch om han vill hålla nr 2 bakom sig.
Ser fram emot den här säsongen. Även om jag naturligtvis hellre varit kvar i Superettan så känns det på sätt och vis nyttigt att ta ett steg tillbaka och omgruppera styrkorna för att sedan göra en ny attack. Hoppas, hoppas...